Hur känns det nu att vara mamma?
Varje gång svarar man, skit kul, fantastiskt, underbart...fast egentligen så vill jag ha ett brev med mig varje gång någon ställer frågan och bara "Hej, läs detta för jag har inte tid och stå här en hel dag och berätta hur fantastiskt, annotlunda, spännande, nytt, roligt det är att "nu vara en mamma"!. "
Att känna hur den lilla sparken i sidan plötsligt känns som om att en man på 140kg lagt sig bredvid dig i sängen och rullat över dig och skuttat lite mellan varven. (Ni vet revbenssparkar som prickar helt rätt!).
Hej förlossning, nu är det tid!
Ut kommer det en kvinna, efter att jag stått och tryckt på den där förbaskade klockan säkert en 15gånger...Hej kafferast, ursäkta att jag stör liksom!
Och ja iaf, ut kommer det en kvinna som ställer sig rakt (hon var en liten knubbig söt medelålderskvinna men för mig blev någonting helt annat) "Oj, här var det visst lite jobbigt!"....
WHAT? SERIÖST, JA, JAG HAR EN UNGE I MIN MAGE SOM ÄR MER ÄN MYCKET STÖRRE EN MITT LILLA...ja oavsett, jag ska pressa ut en unge genom en trång kanal och etc etc etc, ni kan väl lite om en kvinnas anatomi och lite hur en förlossning går till! Och nej, det är inte som på film, tro det eller ej!
Men mitt lilla hjärta som låg i magen var nog lite väl ivrig på att komma ut till oss och världen så hans hjärta klarade inte det riktigt och vi fick lugna ner värkarna och vila ut en stund, allihop.
Och ja, min man lyckades i stort sett under hela natten och morgonen stå med en förbaskad kaffemug?! WHAT?
Timmarna innan det lilla miraklet kommer ut och ligger i famnen, är en ren jävla pest och inte alls någonting som glöms bort!
Det var inte längre "Mini", det var en person som verkligen fanns, det var en pojke!
Vilket för övrigt tog oss ca 1timme innan vi kollade det...!
Och det var i det ögonblicket, när vi höll i en kille som vägde 3370g och var 51cm lång, som vi kollade på varandra och kom på att han skulle heta Vincent...!
Aja tänk om alla förlossningar vore lika snabba och "smärtfria" som din och din systers... nej jag vet att det är ett rent helvete men du slapp ändå lindrigt undan. Resultatet var väl värd smärtan iaf?
Älskar er.
blir ju alldeles tårig här!! <3 ni e underbara <3
Det var en fin berättelse men så fina bilder =0)
Kram gumman...
Ja monken allt verkar varit lite tuffare för dig hehe :P vilken fin bild du har i början!! Inatt är första natten för mini i sitt eget rum :) älskar dig min chewie :)
Får ju kommentera gubben din här... nej jag har haft bra och enkla stunder på förlossningen som visst smärtade och gjorde ont och fick mig att kräkas ner hela rummet men jag skulle kunna göra om det hur många gånger som helst. Resultatet fick mig ju att säga att jag skulle skärpa mig bättre nästa gång, två timmar efter att min lilla svartögda tös kommit till världen. ;-)