jadu...
det är som det är och så är det med det! Hur känns det nu att vara mamma?
Alltså det är så sjukt hur man egentligen aldrig finner ett bra svar (efter alla dessa tusen gånger man fått frågan), hur känns det nu att vara mamma? Varje gång svarar man, skit kul, fantastiskt, underbart...fast egentligen så vill jag ha ett brev med mig varje gång någon ställer frågan och bara "Hej, läs detta för jag har inte tid och stå här en hel dag och berätta hur fantastiskt, annotlunda, spännande, nytt, roligt det är att "nu vara en mamma"!. "
Att ha haft en levande människa, växande inom sig i 40veckor (exakt), att känna hickan, en spark lite här och var, lite boxningsmatcher och ibland lite disco...att se hur kroppen ändras och hur det lilla livet i magen växer och utvecklas.
Att känna hur den lilla sparken i sidan plötsligt känns som om att en man på 140kg lagt sig bredvid dig i sängen och rullat över dig och skuttat lite mellan varven. (Ni vet revbenssparkar som prickar helt rätt!).
Att känna hur den lilla sparken i sidan plötsligt känns som om att en man på 140kg lagt sig bredvid dig i sängen och rullat över dig och skuttat lite mellan varven. (Ni vet revbenssparkar som prickar helt rätt!).
Att sen efter ca 38veckor bara vänta och vänta (efter 38veckor av ingen mat som kunde behållas, ALLS, halsbränna, foglossningar, dålig sömn), gå långa promenader och fråga lite så snällt..."Hej, du lilla varelse (eller Mini som vi kallade den främling som låg och knuffades, sparkades och dansandes i min mage) skulle du vilja komma ut snart? Jag börjar bli jätte trött på detta lunkandes och för att bli kallad för kossan (som enligt min man, bara fattades en kobjällra för att vara komplett).
Och man väntar, mer spännande för varje dag och mer skrämmande för varje dag!!! Och sen, efter en kväll med svärmor och svägerska, kollandes på Hamilton, natten den 18Maj...(Exakt på datumet!) vaknar jag och reser mig, går ut i köket och ringer min mamma! "Hej mamma...kan man ångra sig nu? För detta gör jätte ont och jag tror inte riktigt att jag vill detta mer!"
Hej förlossning, nu är det tid!
Och min fina mamma, älskar dig, ger mig svaret..."äsch, det är minst 10timmar kvar innan du behöver åka in" TAAACK!
30minuter senare väcker jag min man och förbereder honom lite för att, tja älskling, du ska nog bli pappa idag! Yeey! (Han vänder sig bort och börjar snarka igen!)
Efter några stön och hopp i sängen, så stog han på benen och ringde till KK i Lund.
Och den väldigt trevliga barnmorskan ville ju såklart prata med mig så jag kunde förklara hur allt kändes och hur långt det var mellan värkarna och så...Vi räknade ca 4minuter men fick besked på att vi nog räknade lite fel och att eftersom att jag kunde prata mellan verkarna så var det hur lugnt som helst, jag skulle ta en dusch, vila lite och (vad jag hörde) du kommer ha en ren helvetes natt/dag ändå så den lilla energin du kan samla på dig nu kommer inte spela någon som helst roll när du väl är igång!
Tror nog inte det gick ens en timme innan min man snällt fick ringa tillbaka till KK och då lät jag som (Tack älskling, älskar dig oerhört, men kommer aldrig förlåta dig för denna delen) Chewbacca.....
Barnmorskan i telefonen hade iaf frågat om det var jag som lät i bakgrunden, och isåfall så var den nog tid att åka in.
Så mycket för de där 10timmarna mamma! Thank you!!
Så min man gasar iväg med mig och bbväskan och hämtar min mamma, och gasar på i en alldeles för hög hastighet(som för övrigt kändes VÄLDIGT långsam) in till Lund och lämnade av mig och min mamma utanför KK för att han var ju tvungen att parkera bilen.
Ut kommer det en kvinna, efter att jag stått och tryckt på den där förbaskade klockan säkert en 15gånger...Hej kafferast, ursäkta att jag stör liksom!
Och ja iaf, ut kommer det en kvinna som ställer sig rakt (hon var en liten knubbig söt medelålderskvinna men för mig blev någonting helt annat) "Oj, här var det visst lite jobbigt!"....
WHAT? SERIÖST, JA, JAG HAR EN UNGE I MIN MAGE SOM ÄR MER ÄN MYCKET STÖRRE EN MITT LILLA...ja oavsett, jag ska pressa ut en unge genom en trång kanal och etc etc etc, ni kan väl lite om en kvinnas anatomi och lite hur en förlossning går till! Och nej, det är inte som på film, tro det eller ej!
Ut kommer det en kvinna, efter att jag stått och tryckt på den där förbaskade klockan säkert en 15gånger...Hej kafferast, ursäkta att jag stör liksom!
Och ja iaf, ut kommer det en kvinna som ställer sig rakt (hon var en liten knubbig söt medelålderskvinna men för mig blev någonting helt annat) "Oj, här var det visst lite jobbigt!"....
WHAT? SERIÖST, JA, JAG HAR EN UNGE I MIN MAGE SOM ÄR MER ÄN MYCKET STÖRRE EN MITT LILLA...ja oavsett, jag ska pressa ut en unge genom en trång kanal och etc etc etc, ni kan väl lite om en kvinnas anatomi och lite hur en förlossning går till! Och nej, det är inte som på film, tro det eller ej!
Ja, denna kvinnan släppte in mig i ett litet rum, bad mig klä av mig och lägger fram ett par nätbyxor och en binda stor som en blöja...HEJ FÖRNEDRING! Jaja, jag fick ta på mig det själv iaf!
När sen min barnmorska äntligen bestämde sig för att kolla mig så visade sig att det inte alls var 10timmar det handlade om, öppen 8cm (man ska ju vara öppen 10), enligt CTG´s så var min förlossning på väg och snabbt!
Men mitt lilla hjärta som låg i magen var nog lite väl ivrig på att komma ut till oss och världen så hans hjärta klarade inte det riktigt och vi fick lugna ner värkarna och vila ut en stund, allihop.
Och ja, min man lyckades i stort sett under hela natten och morgonen stå med en förbaskad kaffemug?! WHAT?
Ja, kolla i Uffes hand!!!!
Men mitt lilla hjärta som låg i magen var nog lite väl ivrig på att komma ut till oss och världen så hans hjärta klarade inte det riktigt och vi fick lugna ner värkarna och vila ut en stund, allihop.
Och ja, min man lyckades i stort sett under hela natten och morgonen stå med en förbaskad kaffemug?! WHAT?
Ja, kolla i Uffes hand!!!! Sen kickade det igång på riktigt...och fy helvete säger jag bara...AJ! Fuck fuck fuck....ursäkta min utmärkta franska...men en förlossning är ingenting fint, vacker, mysigt underbart...nej efter förlossningen är det fint, mysigt underbart och helt fantastiskt....
Timmarna innan det lilla miraklet kommer ut och ligger i famnen, är en ren jävla pest och inte alls någonting som glöms bort!
Timmarna innan det lilla miraklet kommer ut och ligger i famnen, är en ren jävla pest och inte alls någonting som glöms bort!
Men 09.20 på morgonen så kom han!
Det var inte längre "Mini", det var en person som verkligen fanns, det var en pojke!
Vilket för övrigt tog oss ca 1timme innan vi kollade det...!
Och det var i det ögonblicket, när vi höll i en kille som vägde 3370g och var 51cm lång, som vi kollade på varandra och kom på att han skulle heta Vincent...!
Det var inte längre "Mini", det var en person som verkligen fanns, det var en pojke!
Vilket för övrigt tog oss ca 1timme innan vi kollade det...!
Och det var i det ögonblicket, när vi höll i en kille som vägde 3370g och var 51cm lång, som vi kollade på varandra och kom på att han skulle heta Vincent...!
Gott nytt 2013
En bild säger mer än 1000 ord...
Nyårsafton = en riktig hit!
Nyårsafton = en riktig hit!
